lost souls
En tanke som jag har ganska ofta, är alla människor trasiga? mer eller mindre förstörda själar som vandrar på denna jord?
Jag menar, kan någon verkligen vara lycklig? Djupt och ärligt lycklig? för en stund, ja. Men kan någon vara lycklig, på riktigt?
"Är det bra?" "Ja, det är bra, själv då?" "det är bra"
Jag menar, kan någon verkligen vara lycklig? Djupt och ärligt lycklig? för en stund, ja. Men kan någon vara lycklig, på riktigt?
"Är det bra?" "Ja, det är bra, själv då?" "det är bra"
Hur vanliga är inte de där orden. Hur tomma och meningslösa är de inte. Jag vet inte hur de är för er, men varje gång mina läppar formar ordföljden "jag mår bra" är det en lögn. Och när man säger en lögn tillräckligt många gånger så slutar man att överhuvudtaget tänka på det. Om man hör frågan "hur mår du?" kommer liksom orden ut automatiskt. För ingen kan väl förväntas få ett ärligt svar på den frågan, och ingen svarar väl ärligt, eller?
kanske bara jag som är totalt fucked up.
Kommentarer
Trackback
