6augusti09
Jag önskar att jag kunde glömma allt. Bli osynlig.
Alla tankar kunde försvinna och tomheten skulle inte ens kännas inuti mig.
Jag önskar att smärtan i bröstet skulle försvinna, så attjag inte längre behövde somna ihoprullad till en boll med tysta tårar rinnandes från kinderna varje natt.
Jag är inte död. Men på något sätt lever jag inte heller.
Jag bara är.
Alla tankar kunde försvinna och tomheten skulle inte ens kännas inuti mig.
Jag önskar att smärtan i bröstet skulle försvinna, så attjag inte längre behövde somna ihoprullad till en boll med tysta tårar rinnandes från kinderna varje natt.
Jag är inte död. Men på något sätt lever jag inte heller.
Jag bara är.
Kommentarer
Trackback
